Framtidstro i Österbotten trots bistra erfarenheter

Erik Österlund

Det är vi som är de riktiga svenskarna, säger österbottningarna på skämt. Om ni inte visste det ligger Österbotten i Finland. Här pratar man finlandssvenska, ett eget språk, som t ex norskan och danskan, men mycket likt svenskan. En del ord används lite annorlunda än i Sverige. Här finns det också lokaldialekter som påminner om gotländska och dialekter i Dalarna. De flesta österbottningar kan förstås finska också, men det finns faktiskt de som inte gör det.

I år åkte familjen till Österbotten på semester, för att hälsa på ett ”Sverige” i Finland. Vi åkte färja från Umeå till Vasa och kom till ett helt annat landskap än runt Umeå. Ett platt bördigt jordbrukslandskap, med charmig skärgård. Klimatiskt påminner området mer om Gävle än om Umeå. Österbotten är påverkad av det ryska inlandsklimatet, liksom resten av Finland, dvs vanligtvis varma somrar, när den kommer lite senare än i Sverige, och kalla snörika vintrar.

Marianne och Sven-Olof Ohlsson i Munsala, Österbotten, hängivna biodlare, som inte bara producerar honung utan även pollen. De har även odlat humlor framgångsrikt.

Lång uppbyggnadstid

De blommor som blommat färdigt i början av juli hos oss, kan fortfarande blomma i början av augusti. Bina har längre tid på sig att bygga upp bistyrkan inför draget. Detta börjar försiktigt och ökar stadigt för att kulminera strax före ljungdraget. Det innebär att man kan få stora skördar, fast breddgraden är hög. Det blir bråttom med invintringen och drottningodlingssäsongen är kort.

Avel med grisar

Naturligtvis hälsade vi på en biodlare också, nej två. Det är Sven-Olof (Olle) som pratar mest, men Marianne Ohlsson har bestämda åsikter och driver biodlingen lika mycket som Olle. De är mycket gästfria och bjöd oss bl a på sina hälsogrisar, som de kallas, från egen uppfödning. Det är fläskkött från grisar som inte fått någon animalisk föda, dvs inget köttmjöl. Deras son bedriver också avel med grisar. Tidigare har Olle haft minkar och rävar för pälsändamål och bedrivit avelsarbete med sådana djur. Numera håller han sig till bin.

Avel med bin

Bidödligheten var stor i Österbotten vintern 02-03 trots bekämpning av varroan enligt rekommendationer, liksom på andra håll i Europa. Många hade inga eller endast enstaka kupor kvar. Olle och Marianne hade klarat sig bäst i området. Detta trots att de bara använt bekämpningspreparat mot varroan i 15 bisamhällen (vilka dock alla dog) av sina drygt 100. De räknar med att inte behöva preparat. Men så är de starkt engagerade i avelsarbete för att få fram bin som skall klara sig själva mot varroan.

Olle visade mig också bisamhällen som verkade ha klarat av inte bara sina egna kvalster utan även sannolikt en del kvalster från grannsamhällena, som dog i vintras. Då vi var där i juni, vilket mera motsvarar maj hos oss, var bina sysselsatta med att öppna yngelceller med kvalster. Några samhällen hade t o m minskat i bistyrka under en period på våren pga av detta.

Forskaren Seppo Korpela har startat ett samarbete med Ohlssons för att undersöka deras bin närmare. Ohlssons har gått in för att också minska cellstorleken i sin biodling.

Bi-Birger kom med biodlare från Boden. Marck Bock invandrande biodlare från Luxemburg visar och diskuterar redskap. Ordf Cristian Storm bjuder på korv. Foton: E. Österlund

Redaktören och Bodens Bf på bimöte

Då redaktören för svenska Bitidningen var där hade Olle passat på att bjuda in biodlarföreningen till dess årliga försommarmöte. Det råkade också bli så att Bodens Biodlarförening gjorde en utflykt med bil till detta möte. Det blev riktigt internationellt då också en inflyttad biodlare från Luxemburg fanns med och berättade om sin biodling. Jag höll ett litet föredrag och Jakobstadstidningen var där och gjorde reportage.

Det blev mycket elände om bidödligheten i reportaget naturligtvis. Men reportern uppfattade den trots detta positiva stämningen och framtidstron bland biodlarna. Slutet på artikeln blev därför positiv och slutade med sekreteraren Anders Nymans ord, som förlorade alla sina bin under vintern:

– Vi ser positivt på verksamheten. Det har gått två år utan att vi haft någon nybörjarkurs, men i år ser det ut att bli en i Nykarleby.

Lokaltidningen var där och gjorde reportage: verkligheten beskrevs men framtidstron kom fram bra.